Ge upp eller fortsätta?
Höst och vinterlandet passar inte mig. Även om jag lärt mig att kontrollera min diagnos och även om jag lärt mig hantera min ångest så känns det på något sätt som att allt blir mer påtagligt under den senare halvan av året.
Jag slåss ständigt med mitt inre, ofta känner jag att jag vill lägga av... Med musiken, ja med allt det där som inte kommer någonstans. Jag fylls av en annan typ av ångest.. En annan typ av depression som jag inte kan springa ifrån. Vad jag än gör. Allt känns bara hopplöst.
Man försöker samtidigt mäkta med allt det där som man måste göra. Allt ansvar står mig så långt upp i halsen. Det är ett så kort steg egentligen. Allt det där som fick mig att kämpa förut har liksom ebbat ut, det funkar inte som det gjort tidigare, och vad finns det då för mening med det? Om det inte känns roligt, när det inte bringar något ljus längre..
Inspirationen sinar sakta men säkert och jag känner mig inte ens lite taggad längre. Kreativiteten finns helt enkelt inte. Jag är inlåst i mitt eget helvete och jag kan inte längre ventilera, jag hittar ingenting som funkar.
Här är min plats, mitt rike, där jag för en gångs skull är fri att skriva precis vad jag vill. Vad det nu spelar för roll.. Den här gången..
Vi får väl se, kanske släpper jag alla projekt som jag håller i. Om så, så kanske jag en dag i framtiden känner mig manad att ta upp allt det där igen, jag vet inte. Just nu är det rätt hopplöst.
Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg
