Det kommer oftast så fort jag kommer hem. När jag stänger dörren bakom mig och det bara är jag. Inte ens musiken kan hjälpa mig då.. Det är så otroligt jobbigt för jag vill vara stark och bära världen på mina axlar..

Jag har så mycket som jag måste reparera och jag vet inte vilka trådar jag ska börja dra i. Det hade varit så mycket enklare om jag visste säkert. För då hade jag haft vetskapen om allting. Det hade gett mig den styrkan som krävs. Men livet är sällan enkelt. Väldigt sällan.

Tillsammans är man mindre ensam och tillsammans är man stark. De ordspråken ljuger inte. De finns för att vägleda oss genom det som kallas livet och kärleken till det..

Jag tror jag håller på att gå sönder och jag försöker samtidigt bygga upp livet. Det är svårt men min styrka kommer från något i mitt inre. Jag vet inte riktigt hur det ska funka eller gå överhuvudtaget men det måste gå för jag skulle dö utan kärleken. Utan henne vid min sida när jag blir gammal och skrynklig..

Varför ska det alltid vara så svårt?
Allt handlar om ekonomi. Om någon har något jobb någonstans så snälla, lägg ett gott ord för mig. Jag lovar att kämpa stenhårt och inte skita bort det!



Jag älskar dig..