Jag ställer frågan högt för mig själv..
Är det någon mening att jag kämpar överhuvudtaget?

Ja vet faktiskt inte vad jag ska tro..

Är det bättre att kastas över båtkanten?

jag får väl backa helt enkelt och hoppas att det ordnar sig..

Det finns egentligen bara en sak som jag är helt säker på. Tomma ord kommer inte från mitt håll. Det finns en stor skillnad på mig och på dom.

Jag skulle dö vilken given stund som helst för din skull. Jag skulle plocka ner alla himmlens stjärnor och ge dom till dig. Jag skulle vara den som alltid svarar och lyssnar när du är ledsen och bry mig på riktigt. Jag skulle känna din smärta i mitt hjärta.. Jag skulle offra mitt eget liv om det vore så att du klarade dig och fick ett lyckligt liv. Jag skulle hålla din hand genom precis allt som livet kan erbjuda. Jag skulle fortsätta älska dig även om du skulle bli rynkig och skör med åren.. Jag skulle alltid finnas där om du skulle bli hjärnskadad efter en olycka.. Jag skulle ge dig hela mitt liv om du bad mig.. Jag skulle aldrig sluta älska dig.. Jag skulle alltid komma hem till dig om du är ledsen även om jag skulle befinna mig på andra sidan jorden..

Det skulle inte dom...

Jag är helt säker på att en av mina stora kall här i livet är att finnas där för dig..

Tomma ord får stå för dom..
Dom kommer inte åt mig här alls..
Dom kan inte ta mig ifrån dig även om dom kan ta dig ifrån mig...

Det kan du ta och skriva upp i din svarta lilla bok för jag älskar dig och äger fyllda ord inte tomma.. Det sårade mig..


Hysteria when you're near.. <3