Det är när ensamheten infinner sig som det blir svårt. Det är först då som det spökar som mest, det känns liksom som om hela världen raseras utanför och som om väggarna krymper långsamt.

Jag finner inget nöje i tankarna på denna sommaren. Jag saknar familjen också. Nu syftar jag inte på min familj utan på någon annans. Midsommar kommer bli jobbigt. Ibland gråter jag av saknad. Men inte när någon ser. Jag vet att ni vet att ni är saknade. Alla tre + resten av släkten som jag träffat.

Ni har varit med och öppnat mina ögon och jag har fått känna på hur det känns att vara en del i den gemenskapen. Traditioner och allt möjligt. Jag saknar det varje dag och varje minut. Jag kanske aldrig varit tydlig med det men jag uppskattar er enormt mycket. Familjen med stort S.

Jag älskar min familj också såklart och skulle gått under utan min mammas och pappas familjer. Jag sliter hårt för att ta mig fram och jag vet att det blir fel ibland. Jag vet att jag skriver saker här som får er att må dåligt men jag känner att detta är den enda platsen som jag kan skriva av mig på så att omvärlden på något sätt får en chans att komma bakom fasaden.

Jag älskar mitt band och min bror Fredrik. Jag har så mycket att tacka dom för. Alla skratt och meningslösa skämt som inga andra förstår. Det är ju trots allt dom som hjälper mig att nå ut med mina texter och känslor och jag kunde aldrig önska mig ett bättre band eller en bättre bästa vän.

Sen älskar jag dig, du med ett stort hjärta. Du som skulle klara av att flytta på berg och på samma gång skapa fred på jorden. Om du bara fick en mikrofon och en chans att tala öppet inför världens människor så skulle vi få se en värld full av glädje och kärlek.

Aldrig någonsin kommer jag möta någon som dig. Som gör allt du kan för alla och samtidigt gör du mina drömmar till verklighet. Inget kan hindra mig från att kämpa för oss. Om du ropar mitt namn så finns jag där. Alla behöver någon som dig. Om man ska klara sig igenom livet behöver man en vän och livskamrat, någon som är exakt som du.

Jag vet att jag måste bli självständig och ekonomiskt stabil innan du kan komma tillbaka till mig, men jag vet det nu och jag har bara saker att vinna. Jag tänker jobba stenhårt för detta. Det är inte tomma ord, det tar bara lite tid, jag är ju inte som alla andra.

Du är ju trots allt den som gör att jag vågar ge av mig själv. Det handlar inte om att jag är för fäst vid dig det handlar om kärlek till en annan människa. Det handlar om att kunna stå nära varandra och skapa fina stunder och samtidigt klara av jobbiga saker. Hade jag kunnat ge dig ett annat jobb med bekvämare tider så hade jag inte tvekat. Och det är för att jag bryr mig och vill att det ska kännas bra.

Som jag citerat tidigare. Det finns miljoner anledningar till varför du skulle gå iväg men om du hittar en som säger motsatsen så ska jag jobba hårt för att behålla dig nära.

Jag vet att jag varit mycket ledsen den senaste tiden och jag kommer säkert vara ledsen i din famn igen innan allt är över men jag tror att det går åt rätt håll nu när jag vet att du kommer om jag bara ordnar upp mitt liv. Jag är skyldig det till alla som hjälper mig. Ingen ska behöva hjälpa någon som är 23 år.

Jag vill inte att du ska vara som en extra mamma till mig det är bara det att du är så otroligt smart och du vet vad som är rätt och fel, du vet vilken väg man ska ta vid olika tillfällen.

Utan dig skulle mitt hjärta sluta slå.

Du, Broder F, Familjen och Bandet är det jag absolut aldrig vill förlora. Ni är det bästa i livet.

Aldrig ska jag sluta älska er
Ni är allt jag har och allt jag ber om.

Men först kommer en dyster sommar..

Kärlek!

/ CPSvensson