Jag är så låst och så otroligt känslig..
Jag önskar att dom bara kunde hålla tyst för en gång skull.. Bara låta mig andas lite mellan attackerna...

Jag vet inte vart jag ska gå eller vilken väg som leder till palatset. Jag vill dit och jag ska dit annars struntar jag i det lilla ynkliga som kallas livet..

Det finns bara en nyckel och den har inte jag, jag vill inte ha den tillbaka, för om jag skulle få den åter så skulle det innebära livsfara.. Jag vet inte men det känns som om jag redan förlorat den..
Fan också...