När tankarna svämmar över och dränker min hjärna i den otroliga sorg som just nu infinner sig i mitt liv så är det svårt att hålla ihop kroppens alla delar. Humöret svänger som flaggan i stormens kalla vindar...

Det är nog så att man på något sätt måste finna hoppet någonstans. Livet är för kort för att man ska kunna sitta här och vänta på hoppet. Man har helt enkelt inte råd. Jag har börjat känna efter i mitt inre djup och jag börjar sakta men säkert bygga upp nya visioner och drömmar. Jag ska bort från denna stan. Det kan dröja flera år innan den planen verkställs men den kommer att göra det, det är bara en fråga om tid, självläkning och pengar.

Jag tror att om tillfället öppnar sig och själen är redo så kan det gå mycket fortare än så. Jag är så otroligt trött på att alltid vara han som ger upp. Särskilt nu efter resan vi gjort med C&F. Vi lyckades göra det som många (oss själva inräknade) inte trodde var möjligt. Men vi sket oss själva i handen och lyckades så jävla bra och jag är så jävla stolt. Det kan ingen ta ifrån mig...

Just nu är det äkta otäckt att leva, mycket jobb på gång. Pengar och avbetalning till alla som jag står i skuld till. Men när allt är avbetalt och jag sparat ihop lite till mig själv så tänker jag börja om. Jag vill bli stark igen även om det kräver att jag blir självständig och lever resten av mitt liv utan det som, av drömmare, kallas för "Kärlek".

Jag tror att vissa människor är menade att slå sig fram och göra underverk. Då kan man inte blanda in kärleken. Jag citerade Leif GW Persson I dagarna som varit och jag gör det igen för det förklarar det jag menar så otroligt bra

"Med Den Stora Kärleken är det i ett avseende mycket enkelt.
All den lust och längtan som den skänkt dig skall du på den yttersta dagen betala tillbaka med samma mått av Sorg och Saknad...

Att Kärleken skulle vara starkare än Döden är heller inte sant.
Döden tar alltid hem det sista sticket och skall du lura honom på det så måste du följa Din Älskade i samma ögonblick som hon lämnar dig.

Om du bara ger Döden en minut där emellan så kommer han att kräva sin fulla tribut åter"

Lika kär och galen som man är i ett förhållande. Lika ledsen och galen är man när det är över. Äsch Leif förklarar det bäst själv...


Nu ska jag gå och leta reda på en kaffesugen människa som vi snacka skit och dricka kaffe i min otroligt fina lägenhet! Min syster har varit här och gjort underverk idag, tack syster!!! Love!!


Over & Out