The last kiss of hope
Nu är 2012 snart över.
Året då jag förlorat otroligt mycket.
När året började så trodde jag att allt kunde bli bra.
Men jag kunde inte ha mer fel. Jag miste precis allting. Allting som jag höll hårt i mitt hjärta.
Jag minns kvällen då allt sakta började förändras. Det var kallt, det blåste och det snöade.
Ikväll är det exakt samma väder. Men jag står utan säkerhet.
Det fanns något där, något som var värt att kämpa för.
Sömnlösa nätter.
Jag håller på att gå sönder. När jag gjort det början resan.
Jag vill inte smyga.
Jag vill att det ska vara på riktigt.
Inte bara då när läget är så. Jag vill alltid.
Jag öppnar dörren nu. Det blåser kallt, men jag lever.
Jag tänker inte låtsas. Det är ju ingen mening att smyga. förlåt..
Tack för att du bidrar med din åsikt till detta inlägg
